Hon som tindrar men ändå inte..

Du vet väl om att du är värdefull
Av: Ingemar Olsson

Du vet väl om att du är värdefull
Att du är viktig här och nu
Att du är älskad för din egen skull
För ingen annan är som du

Det finns alltför många som vill tala om
Att du bör vara si och så
Gud Fader själv, han accepterar dej ändå
Och det kan du lita på

Du vet väl om …

Du passar in i själva skapelsen
Det finns en uppgift just för dej
Men du är fri att göra vad du vill med den
Säga ja eller nej

Du vet väl om …

Han bloggar här: http://blogg.aftonbladet.se/michaelsstories och är en man som borde uppmärksammas mer, klokare karl får man leta efter… Han skriver så att det berör och får en att tänka, framförallt utanför boxen… Har levt isolerad på en holme ett bra tag nu, jobbat massor och inte haft tid att uppdatera mig så mycket.. Men att läsa ett eller två så är man insatt igen, speciellt på alla sjukheter som våran ”underbara” regering har för sig….

Inte för att jag är en anhängare av gud eller nått liknande, men vi sjöng detta väldigt vackra stycke under tiden jag konfirmerade mig och den säger så mycket om hur vi borde behandla andra människor…

Alla ÄR värdefulla och borde ha ett eget värde framförallt hos regeringen som egentligen ska vara våra vad.. Förebilder kanske, fast just nu så skiter de i den blå skålen och sparkar på de som redan ligger och jag tror nog att de är så blåögda att de inte fattar det själv…

Men de sattsar nog oxå på mest prylar när man dör vinner.. Sen att det finns andra som förgås på kuppen verkar inte gå upp för dem…

Blev idag väckt av att ännu av mina kollegor lämnar kollektivet, usch… Säsongen börjar ta slut så nu sprids alla för vinden.. Än så länge finns super S, goa U, lilla L och allmänt glada J kvar i detta hus.. Vi var 11 under högsäsongen…

Sorgligt att jobba såhär men samtidigt så jävla roligt och tillfredställanda.. Ne nu borsta tänderna sedan gå ner till kiosken och få i sig startdosen med kaffe så att denna dag kan börja på riktigt

Har jag levt på hela mitt jäkla liv….

Jag lever efter devisen: Det ordnar sig. För det gör det alltid, ALLTID iallafall för mig.. Är mindre vrak nu men tidigare år har jag som jobbar konstant som en gnu (sjukligt mycket alltså) men alltid varit orolig för att det inte ska lösa sig, men det gör det alltid, finns nog inte en tid i mitt liv som jag har stått utan jobb eller sysselsättning eller för den delen killar som vill ha mig….

Men det är för enkelt, vill jag verkligen fortsätta glida omkring på ett bananskal, alla andra ordnar åt mig vare sig det är frivilligt eller ej… Jag har ingen aning om vad som är kring nästa hörn för jag har aldrig tidigare behövt fundera så mycket på det…

Trots att jag har haft panik över att KANSKE stå utan jobb så har jag aldrig gjort det, jag kommer nog aldrig göra det heller men vill jag verkligen leva mitt liv med att saker bara hände roch jag bara hänger på.. Är det nyttigt??

Behöver jag ta kontroll över mitt liv och hur gör jag det isådanafall?? Jag har ingen aning, jag har aldrig behövt göra det…

Min f.d. sambo ordnade mitt första jobb, min mamma nästa sedan har jag halkat på bananskal från jobb till jobb och högre och högre upp i rankingen…

Jag är riktigt, riktigt bra på det jag gör det medger jag men jag har nog sökt två jobb under de tio år jag jobbat, resten har bara hänt (jag fick bägge jobben jag sökte oxå)… Visst det är bra med kontakter, dem har jag i massor men den dagen bananskalet inte räcker till längre vad händer då??

Har många år kvar i arbetslivet kvar (typ 40) vill jag verkligen bara glida omkring och allt bara ordnar sig eller ska jag själv ta kontroll och hitta nått nytt som kanske faktiskt vore nyttigt…

Kanske tiden får utvisa det, för det har ju en tendens att lösa sig för mig