Hon som tindrar men ändå inte..

Minst sagt…Pms, uppsvälld, fet fetare fetast- känslor, konstant sockersugen, konstant röksugen….
Ensam, ensamare, ensamarst…
Känslan -Om jag bara vägde 10 kilo mindre… Finns så nära, på tok för nära…
Piller är för lätta att få tag på, känslan av tomhet är så frigörande… Det är så enkelt egentligen… Men jag kan inte ge in åt det enkla, jag måste fortsätta kämpa för att fortsätta på vägen som för mig mot det friska…
Jag måste lyckas denna gång, så många misslyckanden…Jag får inte så många fler chanser…Jag ger mig själv inte så många fler chanser…

Jag önskar och drömmer… Frågan är om det någonsinn kommer att bli sanning…..
Det är ingen barnlek att ge sig i lag med hjärnspöken…Det är inget jag rekomenderar..

Skadad för livet..Livet är skadat…

Jag vill hinna bli 30 innan jag dör, hur gammal kommer du bli??

Helt sjukt… Jag har alltid jobbat röven av mig om sommrarna, de senaste tre sommrarna har jag bokstavligt bott på jobbet sju dagar i veckan alla vakna timmar om dygnet..
Nu har jag bytt jobb och helt plötsligt har jag ledighet ett par dagar i veckan och fasta tider (eller ja så fasta de kan bli innom restaurangbranchen) men ändå…

Man kan bli lycklig av mindre, nu kanske man faktiskt hinner njuta lite oxå

Helt underbart…. Me like my job…

Jobbhelg = till jobbet tidigt, hem sent…
Sjukt trött idag alltså och förkyld och hostig har jag lyckats gått och bli…
Som tur är jag ledig imorgon, kurera sig lite kanske så att man pallar resten av veckan…
Har verkligen noll sug att åka till jobbet men det e bara att ta sig i kragen och köra….
Har lyckats skrapa ihop 70 timmar på 6 jobbade dagar på nya jobbet… Inte helt tokigt.. Kommer ju få ut en lön i alla fall nästa månad, inte helt fel….

Nej nu måste jag dra….

Puss

430 kalorier mat (tack naturdiet) och en 200 kalorier dricka…
Åter på jobbet imorgon då lär det bli mer igen så var inte oroliga…
Skinny bitch som inte äter kommer jag inte bli igen…
Jag har varken psykiskt eller fysiskt råd med det då det bara skulle gå åt pipsvängen igen….

Eftersom den förra bloggen jag länkade till (underbara monas universum) gjorde mig aningens arg (dock gör den mig allt som oftast helt underbart glad och ger mig oftast femton garv eller mer http://monasuniversum.blogspot.com/) så tänkte jag även tracka en blogg som gör mig så otroligt glad…

Lilla Felicia http://ananasjuicen.blogspot.com/, en anorexier på 16 år som kämpar så hårt med sin sjukdom och även andra tråkigheter i livet… Dock är det främst hennes sjukdom bloggen handlar hon…

En så fin tjej som än så länge borde vara oförstörd, lite blåögd och inte hunnit in i vikthetsen än… Visst det är jobbigt att läsa då jag inte är helt frisk jag heller men nu har hon äntligen, ÄNTLIGEN börjat visa riktiga tecken på tillfriskning och det gör mig sååååå glad att se och läsa…. Även om hon är 12 år yngre än mig så kan jag se henne som en inserationskälla och det är helt underbart…

Duktiga, duktiga Felicia.. Du kommer att klara det här och jag kommer en dag kunna säga att du är frisk och då kommer det inte bara vara du som är stolt över dig utan många av dina bloggläsare oxå…..

Fina, fina Mona http://monasuniversum.blogspot.com/ som jag har följt i evigheters evigheter (eller tja ett bra tag i alla fall), har nyligen fått känna på en av baksidorna med att vara förälder…

Inget jag ens önskar min värsta fiende och jag lider verkligen med dem, sånt är inget små talibaner ska behöva uppleva, NÅGONSINN…

Arg jag bli…

Styrka och kärlek till dig och din familj fina du…..

Va faaannnn..

Blir inte så lite irriterad på mig själv och verkligenheten runt om mig…

Allt gick ju så bra när jag var i fjällen, jag var nöjd, jag trivdes och det fanns inget någon annan kunde säga…

Men det tog mindre än 14 dagar av att vara hemma så kommer spökena krypande…

Jag är inte smal nog, inte snygg nog, inte nog….

Skeva jävla världsbild..

JAG HATAR DEN…..JAG HATAR DET OSYNLIGA SOM SÄGER ÅT MIG ATT JAG ÄR FET……..

FAN.. Detta ska inte ske, inte igen… Jag orkar inte en gång till… Jag vill vara lycklig och nöjd, inget annat…..

Fuck…………

Är det verkligen just nu…

Har verkligen alla, ALLA saker som går att flytta i mitt kök de som var för stora står kvar i vardagsrummet med papp omkring, ungefär som en stor present (i wish).. Fy fan vilken röra….

Har målare här som ska fixa mitt tak i vardagsrummet och även tapetsera och fixa tak i hallen… Jag som hoppades att jag skulle kunna komma hem packa upp och ta det lugnt en vecka elller så… Nej då, varför skulle det vara så lätt…

Kläderna från fjälle ligger fortfarande i resväskorna, garderoben är full, köket är fullt… Det enda som är tomt är hall och vardagsrum… Man kan ju bli stressad för mindre :S

Nu vill jag att de ska vara klara så att alla saker kan hamna på sin plats igen…. Kan ju inte ens laga mat för det står böcker över heeeeeeeellllllaaaaaaa jävla spisen….. Illa..

Det var länge sedan jag var saknad…
Eller jag blir saknad, av vänner och familj sådana som betyder något sådana jag älskar och önskar jag kunde stoppa i bakfickan och ta med mig när jag drar..

Men saknad av nån som vill va mitt allt, nån som bara har ögon för mig, som vill ligga och gosa om mornarna, det var länge sedan… Kanske för länge sedan…
Har jag glömt bort hur man gör?? Eller har jag bara blivit för gammal?? Torr och tråkig med hakan för högt?? Blind av gråstarr och fördommar??

Jag vet ju att det finns där någonstanns men flyr jag för ofta.. Drar jag för att slippa, dissar för orken att känna inte finns där…

Att dela mitt liv med vänner är inte fy skam, det är till och med underbart…
Men ett samtal i helgen fick mig att tänka, tänka på att hur sund och lycklig jag än är så kanske det finns saker som inte är gjorda för mig… Inte är the way to walk i mitt liv….

Jag är lycklig som jag är men ibland så väcker saker tankar, tankar om ett annat liv men på samma ställe…
Vem kan vara eller bli den som håller mig kvar… Vem har orken???
Inte jag…

Känns väl som om jag är lite smått jetlaggad även fast jag aldrig lämnat landet… Spenderar man nio timmar i en buss genom landet för att sedan sätta sig på ett pendeltåg ja då blir man lite knasig i huvudet..

Hemma är jag i alla fall.. Sjukt skönt..
Hemma uppkrupen i nya fina soffan (som egentligen inte e ny).. Himmlen…

Jag har det rättså bra just nu… Kan inte klaga..
Ska få träffa saknade fröknar, syskon, barn, familj i helgen… Så jäkla underbart..
Kanske poppar min magnum skumpa på lördag, bara för att….