Nu är det tisdag och vi har kommit på den brillianta idén att vi ska ut… Haha, inte kan vi gå ut normala dagar inte 
Snygga är vi och troligtvis kommer vi ha askul….
Uppdatering imorgon, nu kommer taxin som ska hämta oss… M kör in oss och Piloten kommer och hämtar oss inne i stan inatt och kör hem oss… Ibland är det bra att kunna leva på bananskal
Nu ska vi ut och ha svinkul i natten…
Mot nya äventyr och in i dimman… Kramar
Bröllopsmeny
Bästa congacen, från ryssland buteljerad i frankrike
Rom gillar vi här på jobbet..
Bästa ölet iallafall enligt mig, sådär lagom matig och tyvärr svindyr..
Haha såhär gör personalen när de har tråkigt, godissnaps
Känns konstigt, nu har vi stängt… Grym säsong, nu längtar jag bara till semestern min..
Jag har aningens svårt med relationer på grund av en hel rad anledningar till viss det är det självvalt och till viss del så är det psykiska saker som jag inte orkat jobba med…
Så jag är inte direkt flickväns material, även om många nog tycker att jag borde vara det… Frågan – Men du som är så snäll, trevlig och vackar varför har inte du någon pojkvän? Det antog jag att du hade.. Har jag hört fler gånger än jag kan räkna..
Så jag hoppar runt, hittar jag nån jag trivs med så visst då umgås jag med den, men vanliga pojk/flickvänns grejer finns inte på min agenda om det inte är en väldigt speciell kille som inte gör så att jag känner någon press på mig att prestera något i gengäld..
Pojkarna i mitt liv för tillfället:
Parantesen: Killen jag faktiskt kan hångla med när vi umgås och går på stan, hålla handen mm funkar oxå rellativt bra… Vi har grym sex och kan samtidigt prata och vara avslappnade tillsammans och bara sitta i soffan och kramas och kolla på film… 24 år..
Juggen: (Ne han är ingen jugge han ser bara ut som en) Mysig kille som jag träffade av och till i ett och ett halvt år och nu dykt upp igen.. Helt okej sex, nice att prata med och vi kan oxå bara kramas och kolla på film tillsammans.. Skön att umgås med helt enkelt… 24 år…
Ryggtavlan: Kille som jag lärt känna genom gemensamma kompisar, haft ett one night stand för flera år sedan, hör nu av sig ofta och vill ha en repris för han kan inte sluta tänka på den natten… Hmmm… 30 år..
Rockpojken: Känner varandra genom min fd. kollega hon är sambo med hans bror.. Söt, snäll och helt betuttad i mig tydligen… Tagit en fika har vi gjort i sommar och bara snackat skit, det lever han tydligen fortfarande på.. Får se om vi ses mer när jag kommer tillbaka till verkligheten… 28 år..
Brandis: Snygg, musklig kille med hjärna.. Kanske inte det bästa sexet i värden men är för tillfället riktigt arg på mig för att jag valt bort honom denna sommar (bor på kollektiv, jobbar sjukligt mycket och parantesen fanns ju i min säng)… 35 år..
Påskharen: Go kille som är intresserad av mer än bara vara vänner (jag gillar att ha honom som bara vän).. Har haft en affär för länge sedan och sexet är inget att hurra för…. Kom tillbaka efter mig när det kraschade med hans x… Trevlig att umgås med iallafall 29 år…
X: (inte mitt x men kallas så) Dyrkande kille som jagat mig i flera, flera år… Dock bara på nätet då han aldrig skulle våga träffa mig i verkligheten… Har satt mig på den högsta pedistal av dem alla… ålder okänd…
Armlös: Senaste tillskottet… Försökte ragga upp mig på krogen för ett par veckor sedan, gick inge vidare men mitt nummer fick han och hör av sig med jämna mellanrum för att kolla så jag har det bra…
Har säkert glömt nån oxå men, men… Blev ett par stycken iallafall… Eller kanske ska säga tyvärr….
Snurrigt värre…
Nu är det 2 timmar och 45 minuter kvar av denna säsong..
Tiden har gått så sjukt fort, öppnade valborg och det känns som hundra år sedan… Denna sommar har verkligen haft sina upp och nergångar men den har ändå varit helt underbar på många sätt… Jag har vuxit jag har sett min personal vuxit… Jissaness…
Snart, snart så är det slut… Trist och skönt på samma gång…
Längtar tills semester med sol och bad, vad skönt det ska bli….
Ja när man tänker på trollen så hamnar bananskalen där….
Har fått inte ett utan fem erbjudanden om jobb i vinter, är önskad tillbaka hit där jag är nu till nästa sommar OCH de ska troligtvis öppna upp en ny fine dining restaurang (inget är helt klart än) tills augusti 2010 som jag oxå ska basa över… Kanske inte ska klaga så mycket över bananskalen för de tar mig iallafall frammåt…
Men den stora frågan är väl fortfarande om JAG vill.. Eller vad jag vill göra efter denna säsong som ja har varit helt underbar men hur länge orkar man?
Det händer mig en hel del… Orden -Men du som är så ….. varför har/är/ska du (valfri fortsättning)….
Jag är inte i samma fack överallt utan alla katigoriserar mig på olika sätt:
På jobbet är jag chefen som vet vad hon vill och kan ryta till för att det ska bli rätt (bitchen som man kan prata bakom ryggen alltså)
Bland vänner är jag den som lyssnar, hittar på galenskaper alla timmar på dygnet (har dock växt enormt det senaste 1 ½ året så jag vet inte riktigt vad mina vänner tyckerom det, är inte så liten och tyst längre)
Bland killar är jag den där, hon som är ouppnålig, en isprinsessa (när de väl lärt känna mig så märker de att jag är det) Många tror dock att jag är blond, vacker och korkad.. DET skulle jag inte klassa mig själv som…
Killarna är även dem som mest försöker trycka på mig en ettikett, helst så ska jag stämma med vad de tycker jag ska vara och vad jag ska tänka… Har ledsnat på killar med självförtroendeproblem som säger -Men du är du verkligen intresserad, jag som trodde du var för snygg för mig. Skulle du verkligen gå på stan med mig? Herre gud vem är det som är puckad? Jag är inte rädd för att stå för vem jag är och vilka jag umgås med.. Så länge du tillför något till mig och mitt liv så finns det gott om plats..
Skulle jag skämmas för dem jag umgås med så måste jag ju skämmas för mig själv oxå och det känner jag inte för….
Men åter till facken, en vanlig människa har aningens svårt att se utanför dem.. Om man väl har hamnat någonstanns i denna djungel av kådor och fack är det sjukt svårt att förflytta sig till en annan, människan har svårt att ”look outside the box” och inse att inget är bara svart och vitt utan en enda stor gråzoon..
Gör som vi som vågar öppna ögonen titta på dina nära och kära, även om det kan vara läskigt iaktta dem så lovar jag nästan att du kan hitta de där grejerna som du inte sett innan och som är så viktiga att se för ingen människa hör hemma i bara en låda..
Jag är samma människa på jobbet och på fritiden men människorna omkring mig ser mig med två olika par ögon och tyvärr kommer ingen någonsinn få en hel bild av mig för det finns nog ingen som vågar eller vill förstå..
Men människan är feg så är det bara.. Även jag ibland, men jag försöker iallafall se utanför boxen och hitta mer än två sidor av en människa för inget är enkelt och ska man lyckas komma underfund med sig själv måste man även våga förstå andra…….
Kan vara farligt eller vad tror ni?
Du vet väl om att du är värdefull
Av: Ingemar Olsson
Du vet väl om att du är värdefull
Att du är viktig här och nu
Att du är älskad för din egen skull
För ingen annan är som du
Det finns alltför många som vill tala om
Att du bör vara si och så
Gud Fader själv, han accepterar dej ändå
Och det kan du lita på
Du vet väl om …
Du passar in i själva skapelsen
Det finns en uppgift just för dej
Men du är fri att göra vad du vill med den
Säga ja eller nej
Du vet väl om …
Han bloggar här: http://blogg.aftonbladet.se/michaelsstories och är en man som borde uppmärksammas mer, klokare karl får man leta efter… Han skriver så att det berör och får en att tänka, framförallt utanför boxen… Har levt isolerad på en holme ett bra tag nu, jobbat massor och inte haft tid att uppdatera mig så mycket.. Men att läsa ett eller två så är man insatt igen, speciellt på alla sjukheter som våran ”underbara” regering har för sig….
Inte för att jag är en anhängare av gud eller nått liknande, men vi sjöng detta väldigt vackra stycke under tiden jag konfirmerade mig och den säger så mycket om hur vi borde behandla andra människor…
Alla ÄR värdefulla och borde ha ett eget värde framförallt hos regeringen som egentligen ska vara våra vad.. Förebilder kanske, fast just nu så skiter de i den blå skålen och sparkar på de som redan ligger och jag tror nog att de är så blåögda att de inte fattar det själv…
Men de sattsar nog oxå på mest prylar när man dör vinner.. Sen att det finns andra som förgås på kuppen verkar inte gå upp för dem…
Blev idag väckt av att ännu av mina kollegor lämnar kollektivet, usch… Säsongen börjar ta slut så nu sprids alla för vinden.. Än så länge finns super S, goa U, lilla L och allmänt glada J kvar i detta hus.. Vi var 11 under högsäsongen…
Sorgligt att jobba såhär men samtidigt så jävla roligt och tillfredställanda.. Ne nu borsta tänderna sedan gå ner till kiosken och få i sig startdosen med kaffe så att denna dag kan börja på riktigt
Har jag levt på hela mitt jäkla liv….
Jag lever efter devisen: Det ordnar sig. För det gör det alltid, ALLTID iallafall för mig.. Är mindre vrak nu men tidigare år har jag som jobbar konstant som en gnu (sjukligt mycket alltså) men alltid varit orolig för att det inte ska lösa sig, men det gör det alltid, finns nog inte en tid i mitt liv som jag har stått utan jobb eller sysselsättning eller för den delen killar som vill ha mig….
Men det är för enkelt, vill jag verkligen fortsätta glida omkring på ett bananskal, alla andra ordnar åt mig vare sig det är frivilligt eller ej… Jag har ingen aning om vad som är kring nästa hörn för jag har aldrig tidigare behövt fundera så mycket på det…
Trots att jag har haft panik över att KANSKE stå utan jobb så har jag aldrig gjort det, jag kommer nog aldrig göra det heller men vill jag verkligen leva mitt liv med att saker bara hände roch jag bara hänger på.. Är det nyttigt??
Behöver jag ta kontroll över mitt liv och hur gör jag det isådanafall?? Jag har ingen aning, jag har aldrig behövt göra det…
Min f.d. sambo ordnade mitt första jobb, min mamma nästa sedan har jag halkat på bananskal från jobb till jobb och högre och högre upp i rankingen…
Jag är riktigt, riktigt bra på det jag gör det medger jag men jag har nog sökt två jobb under de tio år jag jobbat, resten har bara hänt (jag fick bägge jobben jag sökte oxå)… Visst det är bra med kontakter, dem har jag i massor men den dagen bananskalet inte räcker till längre vad händer då??
Har många år kvar i arbetslivet kvar (typ 40) vill jag verkligen bara glida omkring och allt bara ordnar sig eller ska jag själv ta kontroll och hitta nått nytt som kanske faktiskt vore nyttigt…
Kanske tiden får utvisa det, för det har ju en tendens att lösa sig för mig
För de som inte har förstått det så jobbar jag som servitris/hovmästare/restaurangchef… Helt beroende på ställe och årstid Ett väldigt speciellt liv som kräver speciella människor..
De flesta är väldigt underbara me det finns självklart undantag.. Men i vilken arbetskategori finns det inte det…
Ikväll har vi haft ett bröllop:
Rester av bröllopstårta