Det här med självkänsla
Var nått jag inte började utveckla förrän jag var över 25…
Jag har fortfarande extremt svårt att se det bra i det jag gör, både professionellt och privat men numera vet jag i alla fall att jag är värd något, så har det inte alltid varit…
Hur ofta tanken att jag är värdelös och inte borde finnas har gått genom min skalle det vill jag inte ens tänka på..
Numera vet jag att min älskade, stolta, stöttande mamma har rätt, jag har rätt att finnas, att leva och framför allt vara mänsklig. För det är där det har kört sig för mig.. Jag har svårt att se min mänskliga och felande sida som just ja mänsklig.. När nått gått fel tar jag det personligt som ett misslyckande som om jag är mindre värd men så är det ju inte… ALLA gör fel och det har slagit mig nu efter att ha levt i 27 år, tragiskt ja men ändå nu vet jag ju det..
Jag våar gå med rakt huvud även om jag har gjort en puckad grej, sen att skam kanske finns i bakgrunden om jag klantat mig på fyllan eller sårat någon det står jag för och tycker är normalt.. Men aldrig att jag kommer skämmas för att jag dragit hem ”fel” kille eller hålla käften bara för att jag inte håller med i en diskussion (fråga min chef, han lyckades pajja en telefon nu i somras för att jag vägrade hålla med honom, han tål inte riktigt att nån säger emot det han tycker är rätt).
Jag hoppas att min självkänsla och min rätt att känna att jag kan vara den jag är är många gånger större om bara ett år, men jag har i alla fall insett att jag måste börja.. Jag är mig: en glad, söt, ibland snygg, snäll, omtänksam, envis och aningens töntig kvinna som bara kan bli bättre…
Jag har börjat en resa som nån dag kanske kommer till att jag har ett sunt förhållande till känslor till människor utanför min familj och framför allt till maten och hur min kropp ser ut, för där står det still.. Just nu förlitar jag mig på att de runt omkring mig säger sanningen om hur jag ser ut för jag ser fortfarande inte samma sak som dem.. Skrämmande, men sant och som tur är, nåot som jag önskar många bulimi/anorexi tjejer, jag är medveten om att jag har problem… Jag måste bara komma på rätt vinkel för att ordna skiten…
Men en sak i taget… Jag är än så länge nöjd med de framsteg jag gjort hittills…
Puss på er