Gillar inte riktigt stället jag är på just nu… På tok för mycket negativa känsslor och tankar…
Det är inte riktigt så det borde fungera, men tyvärr så är det tydligen så jag är byggd..
faaaaan….
Står och hänger på jobbet..
Tack vare att det har typ hällregnat idag så är det knappt några gäster här ute på landet.. Sjukt tråkigt och sjukt farligt..
Man blir sugen på så många godsaker då..
Jag skulle kunna äta en av varje och fortfarande vilja ha mer.. Socker, socker, socker…..
Ne beställer lite mat istället, känns kanske som om det e lite vettigare, inte mycket men lite..
Äta bör man annars dör man….
Jag blir inte så lite förkrossad när jag som vanligt gör min bloggrunda och sladdar in på http://sofilindberg.myshowroom.se/kategori/allmant/ och inser att världens goaste tjej ska sluta blogga..
Det är för mig oförståligt, hon som står för så många grymt bra värderingar ska försvinna…
Hon som har gått från felätande träningsnarkoman till att vara en helt underbar förebild för så många, hon ska försvinna??
Hur är detta möjligt… Jag har följt dig sååå länge, visst jag har varit sjukt dålig på att kommentera men jag har alltid funnits och följt…
Du kommer vara sjukt saknad, du, dina magrutor och ditt mod att vara bara vara du..
All heder till dig….
Ja jag har en liten sådan…
Panikattack…
fan.. Vill inte, orkar inte…
Känns som jag vill krypa ur mitt eget skinn, känns som om hela jag är en fettblubb…
Inget jag kan rekomendera, inget jag vill ha själv…
Överätandets baksida, känslan av att vara gravid, överstoppad…
Panik och ångest blir väl panikångest…
Är något jag är av rang, om jag börjar äta godis eller nått sött så finns det ingen hejd på mig.. Aningens läskigt faktiskt.. Det är som om man är hungrig konstant men ingen mat i världen kan tillfredsställa magen eller hjärnan!! Just nu och de senaste dagarna har jag haft ett grönjävligt sockersug vilket har resulterat i massiv överätning, inget jag rekommenderar känner mig som en övergödd kossa….
Om man går i snitt 8 kilometer i timmen i fem minuter så har man ungefär gått bort 8 körsbär..
Gå i en kvart i samma fart och du har förlorat en banan…
Bara en tanke…
Jag har funderat en hel del, på visserligen väldigt, väldigt mycket olika saker dock är det nog en speciell sak som dyker upp hela tiden: Kampen mot sig själv!
Vi alla kämpar med någon sorts noja, vi alla kämpar för att se ut lite, lite annorlunda.
Ingen är undantag, jag skulle vilja se mer ut som henne medans den tjejen vill se lite mer ut som mig och så vidare, och så vidare..
Det är inget farligt i sig, dock blir det farligt när det går till överdrift.. Jag laddade ner en app på min telefon för ett tag sedan, för att kunna logga hur jag rör på mig och vad jag stoppar i mig.. Den ger mig även en uppskattning på hur många kalorier som jag borde stoppa i mig för att gå ner lite, lite…
Jag kämpar varje dag med ATT äta och att äta rätt.. Men tänk alla de som matar in uppgifter i den där appen och får ut att den ska äta 1000 kalorier om dagen för att gå ner xx antal kilon.. Det är inte nyttigt, det är inte rätt, det är att sätta kroppen på svält och i slutändan så orkar man ingenting alls.. Och de faktum så går man upp i vikt så fort man stoppar i sig något för kroppen suger i sig varje slamsa bara för att hålla organen fungerande..
Man måste tänka efter först, man måste gå efter sin egen kropp.. Visst det är viktigt att se över vad man äter och dricker men till en viss måtta.. Svält är inte rätt väg (jag vet, jag har erfarenhet)
Det läskiga är att det syns oftast inte på en människa om den är sjuk förrän det är på tok för sent.. Man vet aldrig vad en människa kämpar med, kampen att hålla sig frisk eller kampen mot att tappa nödvändiga kilon är en fin linje som av erfarenhet jag vet är lätt att kliva över..
Tänk innan, tänk efter och för guds skull tänk på att hålla er friska… Vad gör egentligen ett par kilo extra för stor roll om du fortfarande är vacker i den kropp du har?
Jag fortsätter kämpa med att hålla mig frisk, det är mitt mål.. Jag kommer aldrig bli friskförklarad av någon om de visste hur laburinten i min hjärna funkade men jag försöker…
Puss
Någonstanns på vägen har jag blivit felkonstruerad…
Någonstanns på vägen har jag blivit fel..
Jag vet inte varför, jag vet inte hur…
Vad har jag gjort för att tänka såhär, vad har jag gjort för att må som jag gör..
Det är inte rättvist, det är inte som det borde vara… Jag förtjänar så mycket bättre än vad det är…
Jag var i mataffären idag… Jag vet att man inte ska handla på tom mage men det roligaste jag hade hemma var makrill i tomatsås (200 kalorier) som jag tryckte i mig innan jag knatade iväg för att handla..
Visst jag kom hem med massa nyttigheter (grönsaker, grönsaker, grönsaker, räkor, mm mm) men de där jävla bakverken förföljer mig…
Hur jävla gott hade inte det varit…
Men man går inte ner i vikt med bakverk så de fick snällt stanna kvar i affären…
Ångest…