Jag har ju fortfarande mål att jobba emot som helgen som va inte ska få sätta käppar i hjulen för…
Jag har klampat upp på det förhatliga 70 sträcket igen så nu kör vi igen…
Under sjutti ska jag… Helst innan imorgon men så funkar det ju inte…
Innan helgen ska jag väga som mest 69 kilo…
Tindraz är det en deal???
Jo det är det….
Kör, kör, kör….
Puss
Ja, vi stryker den ur protokollet..
Inte för att den egentligen har varit dålig eller för att jag mår dåligt utan för att den har varit åt helvete skit matmässigt…
Varför gör jag såhär…
Varför när jag vet hur det känns…
Min mage är som en jävla äcklig ballong efter de här tre dagarna.. Det är inte sunt eller riktigt….
Nya tag imorgon..
Igen…
Poff, borta….
På väg hem från jobbet skulle jag gå in på mitt närlivs för att handla cigg…
Sen hände något, som om min hjärna stängde av och bara gick på gamla impulser…
Inte förrän jag kom hem inser vad jag faktiskt har gjort..
Det här:
Sånt som faktiskt inte får hända.. För jag vet att jag inte kommer kunna låta bli när jag väl har det hemma…
Det är illa…
Hur kunde jag göra så mot mig själv?
Och nej jag är tydligen inte dissad..
Han har tydligen hmmmm, sovit???
Det blir en wtf och så fortsätter livet rulla…..
Nu har jag i alla fall frågat..
Att skicka ett sms till karln som jag tror dissat mig om varför eller bara för att få det svart på vitt att han verkligen ha dissat mig…
Jag borde verkligen inte, men jag är så jävla nyfiken… Han skulle ha varit här i måndags och jag har fortfarande inte hört av honom…
WTF……
Vill bara veta svart på vitt att han är ute ur mitt liv…
Gaaahhhh..
Håller på att bli lite galen här….
Är kors i taket utvilad idag…
Helt underbart.. Kan inte komma ihåg när jag sov så skönt sist… Trodde att jag försovit mig när jag vaknade imorse men klockan var bara sex och jag kunde sova en stund till 
Och jo jag klarade av gårdagen… Tack Tess för de fina orden de värmde…
Kram
Tillbaka på ruta ett…..
09 januari 2010, kl 01:54Skrivet av Tindraz
Skrev tre inlägg här, bytte, bytte igen, bytte igen och nu är jag tillbaka…
Jag har inte dött, jag är bara tillbaka på ruta ett…
27 år, 170 centimeter lång kvinna på 59 kilo med ett skenande tåg i hjärnan…. Ingen vidare kombination…
Jag känner inte att jag räcker till, jag känner mig som om misslyckandet är mitt.. Även om det säkert är fleras..
Vad som har hänt för att jag skulle hamna med en dödlig önskan om att vara smal och snygg men det enda jag fick var ett skenande tåg ja det kommer väl komma fram så småning om..
Jag är lite skitzo i mitt skrivande ja det vet jag, men jag kommer fram till saker under skrivandets gång.. Vem vet denna gång kanske jag lyckas stanna tåget och kliva av… Eller så braker det rätt in i väggen som kommer där långt framme.. Men det kan bara tiden utvisa och då vet jag att jag i alla fall har försökt att få ur mig det en gång för alla…
Ja antingen så räknar jag min kroppsfettsprocent entligt BMI och då har jag 31% eller så räknar jag enligt YMCA och då har jag 16%..
Vilken stämmer egentligen???
Varför skiljer det så mycket???
Räkna själva: http://www.markazits.com/diet/bmi.php#fett
Egentligen känner jag väl att jag borde förklara vem jag är och hur jag hamnade där jag är just nu för alla de som inte vet…
Men jag orkar verkligen inte idag, det är en väldigt krokig historia för jag valde inte som 28-åring att vakna upp en dag och ha de tankar jag har…
Så istället får ni lite bilder från mitt verkliga, äkta liv:
På dagens frukost, lunch och middag samt mellanmål…
Den förhatliga tröjan som jag inte ens kom i när jag började jobba där jag är nu för ganska exakt tre månader och tre dagar sedan…
Allt det goda på vår bardisk, 4 sorters muffins, mazariner, chokladbollar, nybakta kanelbullar, 3 olika sorters anjas nötter, kexchoklad, gott och blandat, bilar, ost- & skinksmörgåsar, foccasia med renstek och pepparrotscreme…..
Det tar aldrig slut och jag får inte, verkligen får inte äta ett endaste skit av det……
