Panikångesten från helvetet….
Jag tappar inte i vikt så fort jag vill och det är helt och hållet mitt eget fel.. Hur kan jag göra såhär mot mig själv?? Jag vet precis vilken diciplin jag måste ha för att klara mina mål.. För att bli så fin som jag förtjänar att bli..
För att må så bra som jag förtjänar att må…
För jag borde inte känns såhär…
Jag borde inte må så som jag gör… Jag har för fan redan tappat 16 kilo…
Om ett par sisådär 8 kilo är jag där jag borde ligga… Mina bästa tyckar att jag är så fin.. Det betyder massor samtidigt som det bara betyder inget..
Jag borde inte känna mig som en fake, som ett fiasko..
Men det är precis det jag känner mig som…
På så många fler plan än ett….
Jag önskar mig en kram, en björnkram som säger att allt kommer bli okej och att jag är finast, bäst i världen…
Men den kommer jag aldrig be om, aldrig få… Det är omöjligt… En omöjlig önskedröm… Faan E varför gör jag såhär mot mig själv…
(och L om du läser det är så har du lovat att kommentera när du började läsa bloggen, dax att säga till nu kanske)