Är mina vänner ikväll…
Tog mig till akuten efter jobbet, bra val…

Nu är jag lite piller rikare och i och med det så känns ryggen bättre… Dock är det lite halvjobbigt att skriva, fingrarna slinter lite hit och dit känns det som….

Intag idag: en sisådär 500 kalorier och en jäkla massa kaffe och loka…

nu ska jag gå och självdö ett tag..

Puss

Idag har jag ont, det hade jag visseligen igår oxå men då kunde jag hålla mig hemma, inne, ensam…

Det kan jag inte idag, idag jobbar jag..

När jag har ont blir jag lite smått agro.. Inte så lite smått heller, kul arbetskamrat jag är idag då…..

Tror aldrig jag kommer nå dit igen, men ta mig faan om jag inte piskar mig lite (en hel massa) och testar… Tro faan att till och med jag tyckte jag var snygg då….

(Jo jag vet att bilden ser konstig ut men vad gör man inte för att slippa visa sitt ansikte )

VAD MAN GÖR?

Man biter ihop.

Så många som frågar vad man gör när man går sönder, hjärtat blir söndertrasat och helt plötsligt ser man inget ljus i det stora mörka

och jag kan bara svara att man biter ihop.

Man kväver skriken i kudden på nätterna och man gråter bakom sina solglasögon på vägen hem från jobbet (och till och på jobbet för den delen). Man pressar in naglarna i handflatan när hans namn eller bild dyker upp på datorskärmen. Man går ut och springer tills kroppen nästan ramlar ihop till en liten klump. Man sveper vinglas på tom mage när paniken blir som mest outhärdlig. Man sitter på jobbet och skriver en artikel om höstens snyggaste skor eller blippar varor i kassan på Ica eller försöker komma ihåg vad som står i ekonomiboken i skolan.

Psykisk och fysisk smärta är så lika varandra när man tänker efter. Vad gör du när du får migrän eller mensvärk eller vad fan som helst? Du tar ett par tabletter som inte hjälper och sen biter du ihop.

Så när man har bitit ihop så jävla länge att läppen är sönderbiten ögonen rödsprängda och handflatorna fulla av märken och sår…

känns det plötsligt inte lika mycket. Jag kan lova det.

Skrivet av den alltid lika glada och underbara Michaela Forni helt sjukt fint skrivet… Det måste vara det bästa jag läst av henne alla kategorier och då har jag ändå följt henne en halv evighet…

Den visste vart den tog kan man väl säga….