Hon som tindrar men ändå inte..

Igår på jobbet så räddade jag en glasback från att falla i golvet, dock så lyckades jag rycka till så jag fick så in i helvete ont i nacken…
Tog lite värktabletter och fortsatte jobba, kom hem tog riktigt starka värktabletter (de sista buhu) de tog bort en del av värken men långt ifrån all..
Åkte till jobbet idag med en nacke som inte gick att böja och det gjorde så jäkla ont, fick inte tillräckligt starka tabletter av min chef, jag hade seriöst så ont att jag trodde jag skulle börja gråta och det händer inte ofta…

Som tur är så har min andra chef en naprapat på speed dail, har varit där förut och han är underbar…

Så när jag slutade jobba så gick jag över till honom och nu är jag nästan som ny… Visst lite ont gör det fortfarande men jag vill inte längre rulla ihop till en boll och gråta…

Tjoho….

Så även denna dag fick ett lyckligt slut som tur är…

Puss

Har det här varit minst sagt…
Somnade som en stock när jag kom hem från jobbet vid sex.. Var ingen lek att gå upp halv åtta imorse…

Men det var det helt klart värt.. Träffade underbaraste brudarna igår… Visst det vart en hel del jobbigt där ett tag när Mister kom på tal, jag vet inte riktigt vad jag ska göra där… Men nått måste göras…
Kändes lite som ett intervention där ett tag, men det var bra på många, många sätt…

Vaknade nyss, får se när jag lyckas somna om, vet att det blir full fart på jobbet imorgon med så jag skulle väl behöva sova…

Kram

Mister letar efter min blogg..
Frågan är väl om han har hittat den eller inte..
Tveksamt att han har gjort det…

Har försökt extrahera bloggen för att flytta den helt och hållet men det vill sig inte alls… Har ingen lust att radera allt men det kanske jag måste, för en flytt är på g…

Nu ska jag hem till fina E där L redan är och så ska vi få lite rätsida på vissa saker hoppas jag…

Ni får ha en underbar kväll…

Pussar

Ja den på jobbet alltså, hade lite smått bråttom därifrån för att hinna med sista bussen hem ( jo jag jobbar på landet) men jag är nästan helt säker…

Faan, aja inte mycket att göra nu…
Lite mör i kroppen efter 13 timmars stående och gående..

Undra hur social jag kommer vara nu när jag kommer hem, löser sig säkert.. Det brukar det göra…

Jag önskar alla en mysig natt, det kommer i alla fall jag ha..

Kramar

Lyckades med konststycket att försova mig till jobbet idag… Chefen ringde halv tio, fem i tio var jag framme, rätt bra jobbat faktiskt..
Kanske lika bra att jag gjorde det då jag nu har tolv timmar kvar på detta skift..

Kommer i alla fall komma hem till en tokren lägenhet ikväll, hel desinficerad.. När jag väl städat då blir det ordentligt plus lite till..

Nej jobba sig lite kanske

Är lugnare än på väldigt länge… Sitter till och med och småler här framför skärmen i min ensamhet…

Håller på och städar, att inte ha städat hemma stressar mig numera (ni som varit hemma hos mig vet hur det har kunnat se ut hemma hos mig i det förflutna, det sker inte längre) känns skönt att rensa och städa, frid…

Armen ser bra ut, lite röda rispor som jag lika gärna hade kunnat få när jag plockat svamp och rispat mig mot en buske… Naglarna är nedklippta utaifall att…

Jag borde inte sätta sådan press på mig att lyckas, det tar tid… Diciplin måste byggas upp inte tvingas fram, så idag är det nya tag..
Babysteg mot där jag vill vara…

Pussar på er alla..

(Jag har lovat mig själv att aldrig radera ett inlägg, så inläggen nedan kommer finnas kvar som en påminnelse att jag måste sköta mig själv och inte hamna där igen)

Det värsta har släppt nu..
I paniken alltså..

Vid nio när jag tänkte mota bort den värsta kylan i min kropp var jag tvungen att lägga mig på knä för att jag skakade så mycket, ni vet att det känns som om man gråter då?? Som om man släpper ut känslor fast man slipper??

Det enda märket av denna attack jag har just nu (som jag nästan tänkte gå till akuten för att slippa) är väldigt fula märken på min ena arm och mitt ena lår…

hur jag ska förklara dessa för de icke invigna vet jag just nu inte.. Speciellt de illröda märkena på ena armen…

Ligger väl under kategorin: Hur man släpper ut skit utan att man behöver visa några känslor…

Om några timmar kommer jag vara helt återställd förutom dessa märken på armen och benet…

Inga frågor kommer att ställas, inga frågor kommer att svaras på…

Livet fortsätter snart, det har bara varit på paus i ett litet, litet tag…

Kramar

Jag tappar inte i vikt så fort jag vill och det är helt och hållet mitt eget fel.. Hur kan jag göra såhär mot mig själv?? Jag vet precis vilken diciplin jag måste ha för att klara mina mål.. För att bli så fin som jag förtjänar att bli..
För att må så bra som jag förtjänar att må…

För jag borde inte känns såhär…
Jag borde inte må så som jag gör… Jag har för fan redan tappat 16 kilo…
Om ett par sisådär 8 kilo är jag där jag borde ligga… Mina bästa tyckar att jag är så fin.. Det betyder massor samtidigt som det bara betyder inget..

Jag borde inte känna mig som en fake, som ett fiasko..
Men det är precis det jag känner mig som…

På så många fler plan än ett….

Jag önskar mig en kram, en björnkram som säger att allt kommer bli okej och att jag är finast, bäst i världen…

Men den kommer jag aldrig be om, aldrig få… Det är omöjligt… En omöjlig önskedröm… Faan E varför gör jag såhär mot mig själv…

(och L om du läser det är så har du lovat att kommentera när du började läsa bloggen, dax att säga till nu kanske)

På socker eller koffein..
Eller gissningsvis bägge två…

Har fått i mig 1000 kalorier idag och alla kommer från socker (godis) eller nja några få från allt kaffe jag fått i mig…

Skakig är väl det minsta man kan kalla mig just nu….

Haha, aja ett baklag, dock av det mildare slaget..

Pussar

Jo man har underbara vänner som ställer frågor man egentligen inte vill fundera på, men verkligen borde…

Det är lite frustrerande men verkligen välbehövligt…
För om jag inte hade sådana vänner skulle jag nog göra en hel del mer saker som är totalt puckade än de jag gör idag…

Puss, nu ska jag fundera en stund till, återkommer senare…