Jag håller på att förändras….
Sedan min kropp och själ kraschade för andra gången på bara ett par år förra hösten så har jag varit tvungen att kämpa en hel del.. Främst för att bli människa igen, men även att orka saker som jag utan större ansträngning klarade galant innan…
Att åka till fjällen var väl det bästa jag kunde göra, där ingen kände mig, där jag kunde vara bara jag utan att någon ifrågasatte för ingen kände den människan som fanns i verkligheten, som hade funnits innan den 10 timmars bussresan upp… Bara få vara och läka, inte fundera på all annan skit som återkommer kontastant när man är hemma…
Det värsta med kraschen förutom att den fortfarande stjäl enormt med energi i perioder (hjälper inte överdrivet mycket att jag skadade mig nyligen) är att när man inte klarar av att bry sig så faller man, främst ekonomiskt…
Jag har aldrig varit överdrivet ekonomisk men nu är det kaos.. Jag måste ta det lungt för att kroppen ska orka och samtidigt stressas jag över att jag aldrig jobbar tillräckligt mycket för att hamna med näsan helt över ytan..
Vilken jävla paradox.. Och vilken jävla soppa….. Hjälplöst och stressande som faan…. När ska det ta slut..
Nej nu ska jag sluta gnälla och klä på mig ytterkläderna och gå ut i regnet.. Mysigt…