Jag vet att jag är sjuk men….
Jag har egentligen ingen aning om hur jag ska ta mig ur det på ritktigt…
Ta tag i sjukdommen som river i mitt inre och vara frisk, glad och lycklig med det jag har..
Mitt liv har kretsat kring mat och vikt sedan jag var 10 år, oj ja det är 16 år… I 16 år så har jag hetsätit, svultit, övertränat, bantat, hetsätit åter igen för att sedan svälta mig själv.. Jag har gömt mat på de konstigaste ställena, vägrat äta om jag inte känner människorna runt mig, suttit på nätterna och bara tryckt i mig allt jag har kunnat hitta i skafferierna och kylskåpet.. Har nog förvånat min familj många mornar när de kollat i kylen och hälften av innehållet har varit borta…
För mina sjuka matvanor har ju inte bara ”affected” mig utan hela min familj när jag bodde hemma.. Nu spelar det ju ingen roll, nu äter jag ju bara upp det jag har köpt men innan så åt jag ju upp alla andras mat oxå…
Mitt största framsteg är väl i år att jag inte längre gömmer mat på samma sätt som jag har gjort tidigare men det är en lång väg kvar för att kunna öppna skåpen och visa andra vad jag faktiskt har hemma.. Men nu så riskerar man ju inte att springa in i godis och chipspåsar vart man än rör sig i lägenheten 
Jag kan fortfarande inte gå till ett take away ställe och bara beställa mat till mig utan det blir alltid till minst en till vilket betyder att jag alltid äter för mycket när jag köper hem, vet inte men det känns genant att bara beställa till mig själv, att vara ensam och äta allt det där.. Kan nästan höra tjejen bakom kassan tänka, shit hon som är så stor redan behöver väl inte äta det där.. Bättre att beställa för två det känns säkrare på nått sätt…
Vet ju samtidigt att jag ser bra ut i andras ögon, att jag inte är nått fläskberg som dallrar fram utan en väldigt attraktiv tjej med en cool stil som tilltalar många.. Men jag har fortfarande inte hittat henna när JAG tittar i spegeln… Så jag fortsätter spela som om jag vet det men resten behöver jag inte spela, jag är väldigt självsäker i det jag säger och gör, ingen som ska komma och sätta sig på mig.. Jag anser att vara ärlig och sig själv är sjukt viktigt.. Samtidigt så är ju det bull shit då jag inte kan acceptera hur jag ser ut.. Men jag jobbar på det.. Jag har iallafall insett att jag är sjuk och det är en väldigt viktig början ska bara våga prata om det oxå så kanske jag kan få lite hjälp från nära och kära….
Kramar