Det är helt sjukt egentligen…
För hur tänkte jag nu???
Såhär dåligt mådde jag aldrig under de fyra och en halv månad i fjällen, inte ens när min hemlängtan och bitterhet var som värst..
Varför kommer de här tankarna och känslorna när jag är hemma där jag borde känna mig trygg och älskad??
Även om jag så vägde 85 kilo i fjällen så mådde jag i alla fall bra med mig själv och livet jag levde… Här väger jag 10 kilo mindre och mår så illa att hälften vore nog…
Visst det har att göra med att jag numera faktiskt vet vad jag väger men ändå…
Redan innan (även om jag inte velat erkänna det ens för ensamma bloggen) så har jag menatalt vägrat att ens närma mig sex för att jag känner mig fet, FET….
Fet är inte ett bra ord i min värld, speciellt inte om mig själv…
Jag e ensam, jävligt ensam.. Jag och mina ord, jag och mina tankar som jag inte kan sätta ord på i verkliga livet för de verkar så triviala… Fan…
Lycklighet är få förunnad och jag käner ett par som har hittat det… ni är grymma tjejer och jag älskar er för det, det vet ni, miljoner gånger om… Men jag kommer aldrig någonsinn prata om det här med er om ni inte frågar ärligt och allt..
Ni måste vilja veta, annars kan ni skita i det..
Livet är ensamt och sjukt.. Tyvärr mer ensamt än sjukt ibland.. Annars är det bara tvärt om..
Pussar och kramar