Bananskalseffekten
Har jag levt på hela mitt jäkla liv….
Jag lever efter devisen: Det ordnar sig. För det gör det alltid, ALLTID iallafall för mig.. Är mindre vrak nu men tidigare år har jag som jobbar konstant som en gnu (sjukligt mycket alltså) men alltid varit orolig för att det inte ska lösa sig, men det gör det alltid, finns nog inte en tid i mitt liv som jag har stått utan jobb eller sysselsättning eller för den delen killar som vill ha mig….
Men det är för enkelt, vill jag verkligen fortsätta glida omkring på ett bananskal, alla andra ordnar åt mig vare sig det är frivilligt eller ej… Jag har ingen aning om vad som är kring nästa hörn för jag har aldrig tidigare behövt fundera så mycket på det…
Trots att jag har haft panik över att KANSKE stå utan jobb så har jag aldrig gjort det, jag kommer nog aldrig göra det heller men vill jag verkligen leva mitt liv med att saker bara hände roch jag bara hänger på.. Är det nyttigt??
Behöver jag ta kontroll över mitt liv och hur gör jag det isådanafall?? Jag har ingen aning, jag har aldrig behövt göra det…
Min f.d. sambo ordnade mitt första jobb, min mamma nästa sedan har jag halkat på bananskal från jobb till jobb och högre och högre upp i rankingen…
Jag är riktigt, riktigt bra på det jag gör det medger jag men jag har nog sökt två jobb under de tio år jag jobbat, resten har bara hänt (jag fick bägge jobben jag sökte oxå)… Visst det är bra med kontakter, dem har jag i massor men den dagen bananskalet inte räcker till längre vad händer då??
Har många år kvar i arbetslivet kvar (typ 40) vill jag verkligen bara glida omkring och allt bara ordnar sig eller ska jag själv ta kontroll och hitta nått nytt som kanske faktiskt vore nyttigt…
Kanske tiden får utvisa det, för det har ju en tendens att lösa sig för mig 