Värdelös….
Jag är så ini helvete jävla värdelös…. Fy fan…
Skrivet torsdag kväll 22:00
Måndags jobb och sedan aw med kollegor, tisdag en elva timmars lång vinkväll/natt (mycket välbehövlig, väldigt mycket), onsdag middag ute, idag torsdag middag hemma hos fastrarna…
Jag börjar förstå varför man går upp i vikt i mellandagarna…
Fortfarande ingen karl i synfältet, får se när, om han dyker upp… Snart hoppas jag faktiskt, saknar ju….
Dricker kvällen till ära vin med E, vi har även ätit en pizza och på det sättet kommer jag inte gå ner i vikt.. Fy fan för mig…
Aja vad är en dag i mitt liv…
Nu mer vin, välbehövligt… Kram
Gå ner en sisådär 10 kilo på en vecka…
Nu går inte det men vi får se hur nära jag kommer..
Kram
Jag tror jag har fått en julklapp till…
Jag har dock inte fått den än men den fungerar uppenbarligen eftersom han har testat den och framförallt den finns (och är rosa)… Smycken från min far och elektronik från min karl, världen är upp och ner men jag har en ny dator och ett väldigt fint guldarmband så jag klagar absolut inte..
Kram
Ja min mamma alltså..
Hon är vass på att känna av när nått är fel.. Sjukt vass.. Det är lite läskigt faktiskt…
Hon är en smart dam som önskar det bästa för mig.. Frågan är hur ska jag fixa det utan att dö av skrämselhicka först?!?
Kram
Har mens, är förkyld som fan, ont överallt, trött som aldrig förut…
Men vad spelar det för roll imorgon är det julafton och jag ska jobba, att sjukskriva mig är bara att glömma… Te med citron honung och whisky hjälper men inte hela vägen tyvärr…
Han har hört av sig, applåderna uteblev när han ringde men lite glad blev jag nån julklapp får han dock inte, jultomten tycker nog inte att han har varit snäll nog…
Hoppas ni har det ett par resor bättre än jag idag.. Älskar er..
Puss
Jag blir inte längre orolig, jag blir besviken, jävligt besviken och vill mest bara vara full konstant för att inte tänka på att han skiter i mig igen och igen och igen…
Varför utsätter jag mig för det här hela jävla tiden?? Varför kan jag inte vara så stark som jag borde vara??? Så många varför och så få jävla svar..
För vem ska svara?? Jag?? Fjantan nummer ett just nu..
Det här går inte riktigt ihop med min världsbild av mig själv vilket gör min än mer besviken…
Flytta ihop eller göra slut, tror han har valt helt själv faktiskt.. Det verkar onekligen så….
Bartendern på mitt jobb har kommit fram till att min pojkvän måste jobba som knarklangare eller porrfilmsproducent eftersom jag vägrar säga nått annat än att han är egenföretagare…
Tänk vad förvånad han skulle bli om han visste hur nära sanningen han faktiskt är…
(För ni förstår väl att han tror att han skämtar när han säger så)
”Vart jag mig i världen vänder står jag här med tomma händer längtar efter något som kan rädda mig”
Den Svenska Björnstammen